Det var ett tag sen jag bloggade nu, det beror på att kursen jag går nu är väldigt jobbig med mkt plugg. Jag känner mig extremt stressad, ingen energi och allt känns piss!! Tårarna har varit mina vänner i ensamheten många dagar. Just nu känns livet som en enda stor mardröm som har sina små ljusglimtar på helgerna. En del av mig skriker att det inte är det här jag vill med mitt liv och att jag borde plugga något annat, men nu är det bara ett år kvar av totalt fem så det är lika bra att gå klart utbildningen och känna efter hur bioteknikvärlden är och om jag passar i den.
Jag vet allvarligt inte vad jag hade gjort utan J. Han har visat underbara, omtänksamma sidor under de jobbigaste perioderna och undrar varje dag hur jag mår. Jag är så fruktansvärt glad att han är min och jag vet att det kommer vara vi resten av livet, det finns ingen tvekan på det! Min största önskan just nu är att få vakna och somna bredvid honom varje dag.
Detta inlägg blev tyvärr lite nedstämt kanske, men imorgon är det fredag och då kommer den bästa hit så då blir det kanske ett gladare inlägg :)
Nu är det Big Brother, ännu en kompis i ensamheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar